Saknaden är stor.
Pappa kom precis hem, öppnade dörren till mitt rum och frågade vad jag gjorde uppe. "Klockan är 1 och du har skola imorgon". Han tittar på mig och ser mig ledsen. Bara han som kan se något sånt. Det är sjukt, han ber mig komma in i vardagsrummet. Sätter mig i hans famn och börjar stor gråta.
Det har gått nu 8 månader och jag har inte lärt mig att acceptera det än. Förstår inte varför Gud tog honom. Varför fick han cancer? Varför tog jag inte chansen att tillbringa den sista månaden jag hade där med honom. Nu är det försent och han kommer inte tillbaka. And I only have myself to blame. Varför är jag så dum i huvudet? Varför tog jag inte chansen? Var det av rädslan att må ännu sämre som jag vägrade vara med honom? Kan inte säga att jag har det svårare än alla andra. Men jag hade ju bara honom kvar, han var både min farfar, morfar och min andra pappa. Det är sjukt hur mycket han betyder för mig. Även fast jag aldrig förr insett det så har han alltid varit en förebild för mig. Jag önskar jag hade en månad till som jag kunde göra allting med honom med. Eller bara sitta o prata om livet med. Allting ordnar sig till slut hör man alltid folk säga.. Men gör det verkligen det? Eller är det bara något som folk säger? Orkar inte. Farfar må du vila i frid. 2010-02-18. <3
Farfars citat; vi är alla Guds gäster för en stund.
Det har gått nu 8 månader och jag har inte lärt mig att acceptera det än. Förstår inte varför Gud tog honom. Varför fick han cancer? Varför tog jag inte chansen att tillbringa den sista månaden jag hade där med honom. Nu är det försent och han kommer inte tillbaka. And I only have myself to blame. Varför är jag så dum i huvudet? Varför tog jag inte chansen? Var det av rädslan att må ännu sämre som jag vägrade vara med honom? Kan inte säga att jag har det svårare än alla andra. Men jag hade ju bara honom kvar, han var både min farfar, morfar och min andra pappa. Det är sjukt hur mycket han betyder för mig. Även fast jag aldrig förr insett det så har han alltid varit en förebild för mig. Jag önskar jag hade en månad till som jag kunde göra allting med honom med. Eller bara sitta o prata om livet med. Allting ordnar sig till slut hör man alltid folk säga.. Men gör det verkligen det? Eller är det bara något som folk säger? Orkar inte. Farfar må du vila i frid. 2010-02-18. <3
Farfars citat; vi är alla Guds gäster för en stund.
Kommentarer
Trackback
