Saritaa <3

Senaste veckan har varit ganska konstigt.

Gjort saker som jag aldrig förr vågar göra och vissa saker visade sig att jag trott fel.

Men det är så. Man är jävligt rädd för att berätta något till en av sina närmades vänner som vet ALLT.

Förutom det där lilla som du höll undan så jävla länge tills det började bita dig inombords.

Och hela jävla tiden så har du bara velat skrika ut det till personen men rädslan av att förlora den har varit större än själva viljan.

Men efter ett så långt tag så berättar du bara och får det överstökat!

Och då känns det så himla skönt att personen hört det ifrån dig istället för att någon random person sagt det.

Detta inlägg kommer bara 2-3 personer förstå vad det är jag syftar på men för tillfället spelar det ingen roll.

Och jag vill bara säga att jag är så jävla lycklig över att jag har dessa personer i mitt liv.

Att de ställer upp när jag behöver prata och så..

Iallafall detta var bara det jag ville säga.

Kom bara ihåg, övervinn den lilla rädslan/blygheten och kör bara!

Du förlorar ingenting på det.