Never the right time to say goodbye
Märkte ni också hur snabbt 2009 gick?
Blev riktigt chockad, de känns som igår som jag var i Iran och firade nyår med släkten..
Alla nya människor jag lärt känna förra året, alla gamla jag förlorat. Släktingar som dött, släktingar som fötts.
Jullov, sportlov, påsklov, sommarlov, flytten, höstlov, och vinterlov igen.
1 år, 12 månader, 52 veckor, 365 dagar av både glädje och tårar.
Folk har ställt upp för dig, svikit dig, lämnat dig, hittat tillbaka till dig. Känt dig utnyttjad, ensam även fast så många varit runt omkring dig.
Mitt år har varit lyckad men samtidigt misslyckad. Finns så många saker jag ångrar. Finns så många saker jag vill göra om igen. Ja jag tror ni förstår vad jag menar, eller?
Ja, jag har förändrats. Men inte blivit sämre, jag har blivit bättre. Jag har börjat sköta skolan, jag har slutat göra de dåliga jag gjorde förr. Jag har blivit bästa vän med pappa igen. Jag har träffat nya människor, riktigt underbara människor och det är jag glad för. Men samtidigt vill jag tacka dom underbara människorna som alltid ställt upp för mig. Tjejerna som alltid funnits där trots tjafs. The light of my life.
Yeahyeahyeahyeah. Vill bara säga tack alla som gjort mitt år till ett bra år.
Tvåtusentio here I am!
